Vandringstips: Serra de Tramuntana

Bara några flygtimmar bort och alltid lätt att nå väntar UNESCO:s världsnaturarv ”Serra de Tramuntana”. Ett litet paradis bestående av bergsvandringsleder, fantastiska vyer och sjöar med bergspanorama. Vi har åter besökt denna oas långt från den vanliga paketreseturismen för att vandra de vackraste etapperna av långvandringsleden GR221 och ge en stark rekommendation om att vandra där.

Dag 1 – Bergsbyn Valldemossa till Refugi Can Boi i Deià

I varje början bor en förtrollning. Tyvärr består denna förtrollning vid ankomsten till Mallorca oftast av en massa schlager musik och berusad sång från unga män som tillbringar sin vecka på Ballermann. Vi lämnar flygplatsen och tar en taxi som för knappt 40 € kör oss till den verkligen vackra, om än vanligtvis turistiskt överfulla bergsbyn Valldemossa. Temperaturen vid starten klockan 14.00 är 35 °C, så vi fyller på våra vattenförråd till 3 liter var. GR221:s början ligger längst bort på Carrer Oliveres. Det bär direkt brant uppför, huvudsakligen längs gamla, belagda kolvägar. Efter Deià finns nu flera rutter.

Vi följer stigen vid kontrollhuset och håller åt höger längs berget upp till toppen. Cirka 50 meter efter getgrinden vid stigens krön leder en oansenlig stig åt vänster in i skogen. Strax innan nedstigningen till Deià börjar belönas ansträngningarna med verkligen sensationella vyer över branta sluttningar mot det ljusblå skimrande Medelhavet. Vandringsleden till Deià är på sina håll endast måttligt tydlig. Om man däremot följer stenrösena kommer man säkert fram till målet.

 Dag 2 – Deià till Refugi Muleta i Port de Sóller

Vi vill inte gå standardalternativet till Port de Soller, utan väljer den betydligt mer tilltalande varianten längs kusten via den gamla piratstigen. För att komma till början av denna variant går vi ner till Cala Deià. Cirka 20 meter före stranden går en oansenlig stig uppför på höger sida. Ni är på rätt väg om en skylt efter några meter visar vägen mot Soller. Denna vandringsvariant går på smala stigar, nästan alltid längs kusten. På vissa ställen är stigen dåligt anlagd och några alternativa sträckningar innebär delvis en viss risk att falla. Därför skulle jag inte rekommendera leden som familjevandring. Etappen kan avklaras på några timmar, vilket gör att vi anländer tidigt till Refugi Muleta. Vi använder den återstående tiden till att koppla av och njuter av en fantastisk solnedgång högt över Port de Sollers takåsar.

 Dag 3 – Soller till Refugi Tossald Verds

Det är fortfarande 35 °C och dagens etapp blir ansträngande. Fyra liter dricksvatten väger tungt, men är en lämplig mängd för den kommande vandringen. Vi slipper gå längs tråkiga vägar ända till Soller och tar spårvagnen. Från torget i Soller följer vi skyltarna mot Biniaraix. GR221 slingrar sig genom Biniaraix-ravinen på anlagda stigar. När vi nått toppen belönas vi dels med en fantastisk utsikt över Soller, vid ravinens fot, och dels med en lovande utsikt över Cuber-reservoaren, som inbjuder till en välkommen paus. Efter reservoaren finns det två möjligheter att nå Refugi Tossald Verds. Den ena är tråkig och går till stor del längs en vattenledning, så vi väljer den andra. Stigen svänger åt höger och leder åter brant uppför längs en stenmur, vars sträckning redan syns tydligt från reservoaren. På sadeln möts vi av en svalkande vind och en fantastisk dal breder ut sig framför oss. Nu går det huvudsakligen nedför genom dalen, tills stigen leder brant ut i berget längs en säkerhetskedja. Härifrån är det inte långt kvar till Refugi Tossald Verds. Trots de utslitna madrasserna sover vi ovanligt gott.

 Dag 4 – Tossald Verds till Refugi Son Amer?

Vi sparade vandringens höjdpunkt till den sista dagen. Vi startar från Refugi och följer GR221 i riktning mot klostret Lluc. Stigen går nu genom en vidsträckt skog, vilket är mycket uppskattat när temperaturen återkommande når 35 °C. Stigen leder uppför in i Massanellabergen. Skogen tar slut alldeles för tidigt, så solen får fritt spelrum att värma och steka oss. Toppen nås förvånansvärt snabbt, och därefter följer en lång nedstigning förbi många får tills vägen Ma-10 korsar stigen. Standardalternativet vore nu att följa GR221 i ungefär en halvtimme och ta in på klostret Lluc eller Refugi Son Amer, men vi vill fortsätta utnyttja dagen och vandra på öns enligt min mening mest intressanta del, Torrent de Pareis. Vi väljer alternativet med nedstigning till Sa Calobra.

 Bifogat: Escorca – Torrent de Pareis

För att komma till start följer vi vägen Ma-10. Stigen börjar vid den vänstra parkeringsfickan, bakom en skylt mot Torrent de Pareis. Vi bestämmer oss för att gömma våra ryggsäckar bland klipporna och hämta dem senare. (En taxi kör oss tillbaka.) Det går naturligtvis också att vandra med ryggsäck, men eftersom man måste klättra och hoppa en hel del blir nedstigningen dubbelt så njutbar med fri rygg. När vi följer stenrösena börjar nedstigningen efter ungefär 500 meter, och då öppnar sig den första utsikten över den verkligen imponerande ravinen. Nedstigningen till ravinen tar ungefär en timme. Torrent de Pareis kännetecknas av stora klippblock som man delvis måste klättra över och delvis krypa under. Det är ett riktigt fint äventyr och det vackraste sättet att avsluta en vandringssemester. Den här delen av vandringen bör genomföras med rejäla skor och full koncentration, eftersom ett felsteg kan leda till ett flera meter högt fall mot graniten. Efter ungefär 3,5 timmar når vi stranden i Sa Calobra.